Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lilla helgonet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LILLA HELGONET 33
— Vad tror du hon gör, när hon får läsa
dementien ?
— Tar sken i vackra hand.
— Ja, men då skulle hon ju ha kommit med
etttåget.
— Det var väl nån klänning hon skulle prova.
Tag tänker hon kommer i morgon, sade baronen
lugnt.
Motad på detta håll, sökte och fann friherrinnan
genast en ny anledning till oro.
— Hur ska det bli, när du faller ifrån, Leo, och
hon ingen har, som håller efter sig?
— Då blir hon friherrinna, ifall Herbert inte har
någon annan fru, sade baronen. Det och de sextio
åren, för jag lever nog i femton år till, ska väl
göra något.
— Herbert skiljer sig inte, därtill är han för
innerligt fäst vid henne, sade hans mor med ett på
en gång stolt och beklagande tonfall.
Kammarherrinnan uppfångade den sista repliken,
när hon sträckte ut handen för att skjuta undan
portiären och stiga in. Den föreföll henne så komisk
och rörande, att hon var nära att brista i skratt.
Dessa människor är verkligen dyrbara, tänkte
hon, hur kan man bli ond på dem?
— Innerligt fäst! Det bildade umgängesspråket
saknar ord för Herberts affekter i detta
sammanhang, snäste baronen av friherrinnan där inne.
Fru Lisa bet sig i läppen.
— Jag spelade mot Anderson som älskare samma
3. — Wägner, Nyckelknippan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
