Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den första kvinnan - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
04 den första kvinnan
Har jag drömt, att hon hade långa fötter, tänkte
han. I de där vita skorna ser de ju helt små ut.
— Nå, men juveler då?
— Har inga, svarade hon utan att se upp, strängt
upptagen av att ta på sig sina långa snövita
handskar. Vem skulle gett mig juveler?
— Inga hårda ord, Joan, du ville aldrig ha den
där ringen som... Nå, låt oss inte tala vidare om
den saken. Här har du i alla fall något att liva upp
din jungfruliga vithet med. Och han räckte henne
en bukett av röda liljor.
— Tycker du, hon brast i skratt, att jag skall
tåga in i bankettsalen med dessa liljor i handen
som en, som en...
— Joan of Arch, sade han, Johanna från Nya
Domremy!
Han betraktade det tämligen breda, mörkhyade
ansiktet med de klara, rättframma ögonen och den
stora, fasta munnen, detta ansikte, som ehuru märkt
av strapatser, tankar och omsorger ännu var ungt,
emedan oberört av sexuella mödor och lidelser. Det
var något förväntansfullt och tillitsfullt, något
oskyldigt över henne, som gjorde honom ont.
— Nå, tänker du verkligen lämna liljorna hemma ?
Jag som så hade glatt mig åt effekten, när du trädde
in i bankettsalen med dem på armen, sade han.
Mycket nöje, akta dig så att inte presidenten
förvrider huvudet på dig.
Men det var ändå precis vad han gjorde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
