Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den första kvinnan - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63
DEN FÖRSTA KVINNAN
okända personer, som ville resonera med henne i
dagens stora fråga. De voro alla entusiastiska
anhängare av presidentens politik, men läto skymta
helt andra motiv än dem han framlagt, bland andra
en kolossal ilska.
Om en ädelmodig fred talade händelsevis ingen...
Så snart Joan kunde, lämnade hon festen, hon
var kallad till överläggning i en verklig
fredsförening och kände en oemotståndlig lust att höra vad
deltagarna där hade att säga.
När hon kom, pågick ett våldsamt anförande, där
presidenten angreps som ett kräk, en hycklare, som
berusade sig med fraser för att komma undan
inkonsekvenserna i sitt handlingssätt.
Joan ansåg sig uppfordrad att försvara hans
ärlighet, men blev utskrattad.
— Å, ni har låtit dupera er! Ni som så många
andra, och man räknade upp en hel lista av kända
pacifister, män och kvinnor.
Och nu ville man med våld avtvinga Joan ett löfte
att rösta mot krigsresolutionen. Med uppenbar fara
att bli mörbultad, vägrade Joan att låta binda sig.
När hon kom hem, fann hon en ny, lika stor
brevhög väntande sig. En kongressledamot från
hennes egen stat erinrade henne i stränga och stela
vändningar om de plikter hon hade mot de väljare,
som sänt henne, och om vådan av att hon
komprometterade sin egen stat med några meningslösa
fredsresolutioner. Hon borde ju förstå att hon som
kvinna och nykommen måste söka och ta råd av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
