Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den första kvinnan - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63 DEN FÖRSTA KVINNAN
med någon särdeles hänförelse. De beredde sig i dag
på presidentens tal till dem, och dess förutsedda
innehåll upptog dem långt mer än Joans ankomst
just nu.
Men i detta ögonblick, då hon skyggade vid dörren
och sänkte huvudet under deras blickar, besegrade
hon dem för en minut. Ingen tänkte: Vilka
sakkunniga anföranden hon kommer att hålla, vilken
hjälp vi ska få med att styra landet! Men man
tänkte: Hon är i alla fall blyg och ödmjuk, den lilla
kongressledamoten, fröken Joan Richardson ! Och så
med en gång som på en given signal reste sig hela
parlamentet, allas ansikten vändes mot henne, och
man hälsade henne. Damerna på läktaren viftade
vilt med sina näsdukar, det var ett sus i hela den
stora salen.
Hon böjde på huvudet till hälsning och tack,
någon var i detsamma vid hennes sida för att
ledsaga henne till hennes plats, och hon följde lugnt,
utan förvirring mera. En stor lycka fyllde henne.
Ty hon var välkommen! Männen hade tagit emot
henne, erkänt hennes rätt att vara här, givit henne
löfte liksom att lyssna till henne, kvinnan i statens
dörr. Och just nu tyckte hon i motsats till sin
blyghet nyss, att hon verkligen hade något att säga dem.
Den strävsamma och anspråkslösa Joan Richardson,
som satt och tittade ner på anemonerna i sitt knä,
medan dagens session begynte, var under den första
halvtimmen borta i ett underligt rus av hänförelse.
Hela hennes varelse genomdallrades av det sus, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
