Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den första kvinnan - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63 DEN FÖRSTA KVINNAN
tationstecken för att skilja den från sin egen över
alla citationstecken höjda, skulle fullständigt
drunkna däri.
Joan undrade ett ögonblick, om hon var lite galen.
Var det meningen att hon måste rösta för krig, inte
bara för att bevisa sig som anhängare av en rätt
pacifism utan också för att förhindra att hennes
lands kvinnor demonstrerade sin krigsentusiasm
inför världen?
Nej, tänkte hon och rev sönder argumenten, jag
är inte galen, och de har in^e rätt. Av hövlighet
gjorde hon ingen direkt antydan om sin önskan
att bli av med sina plågoandar, men hon blev allt
tystaire, upphörde slutligen så gott som alldeles att
svara dem. Då reste de sig för att försöka ett sista
utfall, fattade tag i henne: Seså, nu måste hon ta
sitt förnuft till fånga och ge dem sitt ord för att
rösta med presidenten! Nu måtte hon väl ha fått
bevis nog varför det var absolut nödvändigt.
Men hon bröt sönder hela deras ring av bevis:
■— Jag vill inte krig!
Krig, fred — de tre kvinnorna stodo uppbragta
inför varandra, den gamla och iden medelålders
tillsammans mot den unga. Det var som om parcerna
råkat i gräl över livets sköra tråd, som om Hon, som
väver, ville värja den för Henne, som mäter ut
ödena, och Henne, som klipper av. Den unga stred
ståndaktigt ehuru invärtes ganska rädd för fru
Nelson Browns brinnande ögon, som lyste av vrede, och
botet i gamla fru Roberts’ stränga röst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
