Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den första kvinnan - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63
DEN FÖRSTA KVINNAN
IV.
En gång under debatten före resolutionsförslagers
antagande kom drömmen tillbaka till Joan, ett
ögonblick liknade kongressalen, där man höll tal för
nutid och eftervärld och för alla kontinenter, den
förbrända prärien, där gräselden lopp snabb som en
häst och förtärde vad torkan lämnat övrigt.
Så kom hennes tur att göra sitt inlägg, det blev
helt kort: — Jag önskar stå för mitt land, sade hon
enkelt, med en lätt skälvning i stämman, men jag
kan inte rösta för krig.
Det blev ett ögonblicks tystnad, en sekundsnabb
sänkning i stämningen, som då prärievinden pustar
ut och elden mattas därvid. Men sen började den
muntert spraka på nytt, där fanns bränsle nog.
Dick passade henne, när hon kom ut. Hans
ansikte bar den lustiga, blandade minen. — Jin, vad
har du gjort, sade han med låtsad förtrytelse. Du
har dödat dig som politisk personlighet, vi vände alla
tummarna ner på pressläktaren, ingen
stenografe-rade ditt anförande, ingen tog ens upp ditt namn,
så du har inte ens åstadkommit en demonstration.
Ingen kommer att höra på dig, ingen att bjuda dig,
ingen att skicka dig rosor, om inte möjligen jag.
Kvinnorna kommer att bannlysa dig med all den
éclat, varav de är mäktiga. För presidenten blir du
bara luft. Och din valkrets! Den ska vi inte tala
om. Du måtte inte ha förstått vad du gjorde!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
