Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Drottning Pettersson - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
125 DROTTNING PETTERSSON
janter, lik en sjö kantad av is, och täckte
fullkomligt hela tredje fingerleden.
De blevo med ens alldeles tysta. De hade aldrig
sett något liknande förr och kunde inte uppskatta
ringens värde, men något oförklarligt rörde sig i
deras hjärtan. De anade, att detta var en gåva av
en förälskad man.
— Det är min förlovningsring, sade
Ann-Charlotte, då ingen frågade något.
— Det är väl ingen riktig förlovningsring, invände
den begåvade men lamt.
— Min blivande man är utlänning, svarade
Ann-Charlotte, så den är nog så riktig så. Det är löjligt
med två släta ringar. Man ser ju omgift ut.
Det fanns väl ingen av flickorna, som icke nån
gång stulit sig till att i hemlighet pröva sin moders
vigselringar och tyckt att ett par likadana, skänkta
av någon, som älskade och förstode ens själ skulle
väl vara inseglet på livets lycka. Men det hade knappt
fallit flickorna in förrän nu, att något sådant som
äktenskap kunde på allvar vara tänkbart. Denna
hemlighetsfulla möjlighet hade ryckt inpå dem,
blivit aktuell för dem i och med att den blivit det för
en av deras krets.
Ann-Charlotte såg sig omkring i kretsen av
kamrater som bland småglina i förberedande. Hon
kunde vara fullt nöjd med verkan av sina ord. De voro
så häpna, så förstummade, som om i hela världen
aldrig någon gift sig förr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
