Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fikonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FIKONEN 143
Doktorn lyssnade intresserad. Han hade intryck
av, att Graffman verkligen hade rent samvete i
fråga om dessa fikon. Han hade säkert aldrig givit
order om uppfriskningen. Men att de skulle säljas,
det hade han nog velat. I sitt förra tillstånd voro de
osäljbara. Kvinnan hade därför handlat fullkomligt
logiskt, då hon friskat upp dem. Dessutom hade hon
säkerligen vetat sig handla i enlighet med chefens
allmänna direktiv.
Doktorn satt där och tänkte ut försvar för
miss-dåderskan, som vore han hennes advokat i stället för
åklagare. Själv hade hon naturligtvis inte bildning
och tanketräning nog att svara. Att hon hade mod,
det såg han. Vilka härliga nerver, inte den svagaste
darrning. Men varför lät hon Graffman hålla på
utan avbrott?
Han passade på en gång, då Graffman hämtade
andan.
— Har inte fröken något att svara? frågade han.
Hon såg förvånad upp och mötte doktorns ögon.
Ett svagt löje lyste upp hennes i Merkurii tjänst
hårdnade ansikte. Doktorn konstaterade med
förvåning och förtjusning, att hon hade roligt åt
Graff-mans skinande blanka sköld och ofläckade heder.
Hon å sin sida förstod ögonblickligen att hon och
icke Graffman hade doktoras sympatier. Hur var
det möjligt? Hon var i alla fall tacksam, att hon
tvättat håret.
Jo, det kunde doktorn vara viss på att hon haft
mycket att svara, om hon velat. Hon visste bättre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
