Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konungens gärningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
173 KONUNGENS GÄRNINGAR
ting till att förtiga den blick av hemligt förstånd
hon genast utbytte med den unge man, som hette
Christian, eftersom hon kort därpå
komprometterade sig så, att det inte kunde döljas.
Det gamla paret stannade framför den yngsta av
de tre svartklädda damerna och förhörde sig
älskvärt om sin kära värdinnas befinnande, hoppades
hon erhållit det väntade brevet från dottern i
Sverige.
— Tyvärr, nej, ers majestät.
De gingo vidare. Kungen frågade damerna efter
deras hälsa, översten om jaktlyckan i dag, greve
Scipio om de sista nyheterna, skämtade litet med
hovpredikanten. Till slut var han färdig med
allesammans. — Var önskar du slå dig ner? frågade
han sin dam och förde henne utan att vänta på svar
till en empirsoffa, lång som en landsväg, och satte
henne under en rad familjeporträtt.
Hans konungsliga hållning hade vid det här laget
redan slappnat, och det älskvärda leendet förlorat
sin glans. Samma trötthet, som låg över alla de
andras ansikten, började krypa över hans eget. Med
en stor, tung, vördnadsbjudande hand stödd mot
soffans karm, stod han och betraktade det lilla
sällskapet, tänkande på att det inneslöt majoriteten av
hans undersåtar i denna världen. Han hörde hur
sonen nästan ordagrant upprepade de frågor han
själv nyss ställt till uppvaktningen och lyssnade mot
sin vilja till sin svägerska, gumman med plymen,
som redan inlett ett samtal med grevinnan Scipio.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
