Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konungens gärningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
177 KONUNGENS GÄRNINGAR
— I natt, sade översten.
Ensam för sig satt tronföljaren, kallsvettig av
indigestion. I hela sitt liv hade han haft omkring sig
en uppvaktning, som tagit som sin förnämsta
uppgift att vaka över tronföljarens diet. Och hans
största intresse i livet hade blivit det att söka
överlista dem och komma åt förbjuden och skadlig mat.
När han någon gång lyckades och blev sjuk, var
hans skadeglädje inför uppvaktningen större än
smärtorna. Krigsmatsedeln på detta fördömda slott
bjöd visserligen inte på gåslever eller champagne.
Men han hade likväl denna vecka lyckats bli
sjukare än han någonsin varit i sitt liv. Att han var
illamående och ursinnig, det syntes nog. Men ingen
människa frågade efter hans befinnande eller gav
honom några lindrande medel. Det var som om en
tronföljares måge plötsligt blivit något likgiltigt.
Han gick bort till sin syster, som stod inbegripen i
samtal med den unge greven. — Beth! kallade han.
Hon lydde motvilligt: — Vad är det med dig, Carl ?
— Illa. Scipio vet mycket väl, att inte tala om
prästen, att jag absolut inte tål svamp. Men de
låtsas inte se, hur mycket jag sätter i mig.
— När det fanns annan mat, kunde du då inte
låta bli själv?
— Skulle jag tänka själv? han såg förvirrad ut.
Ja, kanske det. Men hör du, Beth, tror du det
kommer att dröja mycket länge, innan vi få komma hem
igen?
— Vi kommer aldrig hem, Carl.
12. — Wägner, Nyckelknippan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
