Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konungens gärningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
179 KONUNGENS GÄRNINGAR
Ynglingen såg på systern och förstod, att hon
denna gång talade allvar. Han upphörde att gråta.
— Det, du, ska jag tala om för faster, sade han
elakt.
— Du lovade!
— Neej, du, jag lovade inte i mitt hjärta. Med
förtjust min slet sig tronföljaren lös från systern
och skyndade bort till sin faster i soffan.
Den unga prinsessan satte sig i broderns stol och
iakttog resignerad vad som skedde där borta. För
kungens skull talade alla lågt, men det var inte svårt
att se hur indignerad, hur upprörd i sitt innersta
väsen, fastern blev av nyheten. Hon kunde se, hur
de rådgjorde om vad de borde göra för att
förhindra skandalen. Hon uppfångade en lösryckt sats:
— Och i vår familj, där aldrig nånsin kärlek varit på
tal förr...
Men vad kunde Christian ha att tala med de äldre
om, de sågo alla så allvarliga ut.
Hon gick bort till flygeln och låtsade leta i
noterna, men i själva verket lyssnade hon. Hon förstod
att man övertalade hovpredikanten till något han
inte ville. Slutligen gick han med dröjande steg bort
mot kungen, dock utan att våga ge sin närvaro till
känna. Grevinnan Scipio sällade sig i stället till
gruppen. Hennes viskning var ovanligt distinkt, den
lilla prinsessan tyckte sig uppfatta, att hon sade:
Lugna dig, käre Scipio, han ger aldrig sitt samtycke.
Kom ihåg hur hård han var, då Pedro ville gifta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
