Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mannen, som blev ett lösbrev
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MANNEN, SOM BLEV ETT LOSBREV I93
uppehållit honom, och han skulle åka ett eller två
nummer bakåt — allt till ingen nytta.
Hon slår sig för pannan: Dåre! Tänk om hon, när
hon märkte, att Tor tagit hennes nycklar och lämnat
kvar sina i stället, så gott först som sist tagit upp
smen, som kokerskan ville. Men nej, hon hade
tänkt att det skulle gå så behändigt att genskjuta
Tor, få nycklarna i förbifaren och en slängkyss.
—Heja, skulle hon ropa: heja! Inte kom hon att
tänka på, att han hade stavar i båda händerna, inte
heller på vad det betydde, att tävlingens
förtrollning bröts ett ögonblick.
Om ett par timmar kommo de, prisdomarna och
journalister och champions och hela högen. En
lycka i olyckan var dock, att Tor inte ett ögonblick
drömt om att ta första pris, det sade han senast i
går kväll.
Men löparn arbetar sig framåt med blodsmak i
munnen och frusna tårar av raseri på sin kind.
Det går trögt, han tycker inte att han kommer ur
fläcken.
Han var ett iltelegram, och han har blivit ett
lösbrev!
Och ännu har han en mil framför sig. Hela tiden
hör han sexan i hälarna på sig, och rätt vad det är
åker han om honom. Då tänkte löparn: Jag skiljer
mig från henne! Nog måtte det vara
skilsmässo-grund!
13. — Wägner, Nyckelknippan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
