Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De blå silkesstrumporna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE BLÅ SILKESSTRUMPORNA 20/
av pappa, att herrar känner aldrig igen fruntimmer,
när de kommer i nya kläder. Vad den där
bordskamraten angår, som naturligtvis också svävade i fara,
så hade Marié lyckligtvis inte nämnt hennes namn.
Ingenting hände på söndagen och ingenting på
måndagen, och sedan glömde jag bort hela saken i
bekymren för mina egna problem, som jag hade att
lösa till onsdagens matematiktimme. Mitt förstånd
stod helt enkelt stilla inför dem, och jag hade den
outsägligt pinsamma känslan av att ha kommit till
den gräns, där ens fattningsgåva upphör. Intuition,
som är så modernt, hjälper inte på studentuppgifter
i matematik. När onsdagen kom, voro mina
problem lika trassliga som förut, ja trassligare. Så att
jag var inte vid något vidare gott lynne, när Marie
på förmiddagen lät höra sin röst i telefon.
—■ Bjutti, sade hon med andan i halsen, för guds
skull, sätt aldrig mera på dig silkesstrumporna!
Jag hade glömt hela historien, och jag sade:
— Vad går åt dig?
— Lovar du?
— Inte förrän jag vet varför.
— Han är ute på spår efter dem, viskade hon,
så lågt att jag knappast hörde det. I morse kom han
in i rummet, där jag sitter, och vi flög alla upp och
stod vid våra platser i väntan på att han skulle
passera. Men han gick inte igenom utan snusade som
en setter, som fått upp ett spår, och så stannade han
vid mitt bord och tittade först neråt golvet och sen
14. — Wägner, Nyckelknippan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
