Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En biskops själ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236 EN BISKOPS SJÄL
frivillig fattigdom. Jag har tänkt mycket på saken,
men jag tror inte det finns något annat sätt att visa,
att han menar det allvarligt med Gud.
— Ska han inte heller vara gift då? Jag får säga,
att dina åsikter ...
— Jag tänkte, att en prästs hustru också ...
— Och det tror du! För resten, han måste väl
ge sina barn uppfostran och ett hem med en viss
kulturnivå ... Annars hemfaller ju han och familjen
åt barbari.
— Jag menar inte, att de skulle avstå från kniv
och gaffel eller badrum och böcker, sade Collman.
Men vi präster ska inte begära att få bo i eleganta
villor och lägga tunga bördor på församlingen för
att få våra eller våra fruars pretentioner uppfyllda.
Vi behöver inte ge stora fester.
— Jag förstår mycket väl, att du syftar på mina
middagar och min prästgård, sade Levander
förbittrad men ännu med utvärtes lugn. Men det kan
jag säga dig, att församlingens ekonomiska bärkraft
har utmärkt väl gått i land därmed.
— Ja, det vet jag, sade Collman och såg
ämbets-brodern i ögonen utan att blinka. Han var häpen
själv över sin djärvhet, men en inre röst manade
honom vidare. Men den största förlusten är inte
ekonomisk. Det värsta är förlusten av tron på den
Gud, som prästen förkunnar. Församlingsborna kan
tycka, att deras präst är en förträfflig karl, duktig
i de många praktiska sysslor, som faller på en
kyrkoherde. Men alla hans ord tjänar till intet, så länge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
