Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En biskops själ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN BISKOPS SJÄL 239
han inte själv i gärning, i godhet, i anspråkslöshet
visar ordets levande kraft. Tro mig!
Collman hade icke längre fullt herravälde över sin
röst. Biskopen betraktade honom stum av häpnad.
Hade han glömt, att han talade till en förman? Var
han inte rädd för följderna?
— Jag har länge haft detta på hjärtat, Levander,
sade Collman, men jag har tyckt det varit förmätet
av mig att säga det, jag som själv brister i så mycket
just i avseende på fattigdomen. Men nu är du
biskop, nu är många ögon fästa på dig. Dina präster
kommer att ta efter dig, lekmännen kommer att
väga och döma dig. Själva faller det dem väl inte
in att följa Kristi bud, men de känner dessa bud,
du, och dömier dig efter hur du följer dem! Du
rycker på axlarna! Gör inte det! Du är en stor
begåvning, du vet mycket väl, att var ord jag säger
är sant.
Det blev tyst ett ögonblick. Biskopens förskrämda
själ var stum.
— Du är utom dig av avundsjuka och
missräkning, men jag vill inte räkna med dig och med den
grova försyndelse mot ämbetet du gjort dig skyldig
till, sade biskopen. Tidsförhållandena är inte
sådana att man kan leva med Herren, så som de
gamle gjorde. — Ska vi så ta itu med
organistlönerna ?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
