Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Divan, som aldrig dog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
245 DIVAN, SOM ALDRIG DOG
Kajsa blev länge borta, först på hösten kom hon
igen, till det yttre likadan som hon for. Men skenet
bedrog. Hon hade rest bort som ett annat fattighjon,
hon kom hem som en filmstjärna.
Att hon över huvud kom, att hon numera
estimerade det visserligen mycket nobla ålderdomshemmet
var ju ett under. — Men det beror på att jag inte
kan få våning i Stockholm, sade Kajsa. De där
fördömda arbetarna bygger ju inte hus, de bara går på
bio och beundrar oss.
Ett halvenskilt rum erbjöds emellertid Kajsa på
hemmet om hon ville ha det, men hon avböjde. Hon
regerade hellre som en drottning i stora salen, där
nio andra gummor bodde. Det var bara att vinka,
så fick hon kaffe inburet på sängen, skorna
borstade, sängen bäddad och söndagsevangeliet
uppläst. Alla arbeten lejde hon ut, gav god dagspenning.
Vad kommunen inte kunde, nämligen ge tjugufem
öre om dagen, det kunde Kajsa. Föreståndarinnan
beundrade i stillhet hur väl Kajsa skötte sig. Hon
organiserade sin frikostighet så skickligt att det
aldrig uppstod osämja. Och själv levde hon ett
härligt liv.
Stundom talade hon om sin premiär, alltid med
största tillförsikt. — Det är inte svårt att filma, när
man kan det, sade hon.
— Visa oss hur du gjorde! bad de andra hjonen.
— Så här, sade Kajsa och snöt sig blixtsnabbt i
fingrarna.
Men det blev för mycket. Gubbarna, som inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
