Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Divan, som aldrig dog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
247 DIVAN, SOM ALDRIG DOG
tidningar med recensioner från premiären. Kajsa
fick brått att ta in alltsammans till fröken på
kontoret. Eröken läste högt för henne allt som rörde
henne. Där stod att Kajsa gjort en stormande lycka.
Man hade skrattat åt henne bara hon visade sig,
såsom snart hela Sverige, ja hela världen skulle
skratta. Intet dåligt lynne kunde hålla stånd inför
denna oemotståndliga käring. Diramat var inget
märkvärdigt i sig självt. Men att se käringen avslöja
en läsare och stuka en sockenmagnat, välsigna ett
par älskande och ta reda på en fyllbult, slug, frän,
orädd, och med ett ansikte, vars minspel kunde
komma en gammal grånad skådespelare att erkänna
sig vara barn i konsten, det var obetalbart. Hon
var det groteska inslaget i tillvaron förkroppsligat.
Sen stod det lite personalia om Kajsa, att hon bodde
på fattighus där och där, hur hon upptäckts i ett
ögonblick då hon anförde de srejkande hjonen, att
hon gärna snusade och tog en tår o. s. v. Men detta
läste inte fröken upp för Kajsa.
När fröken slutat, satt Kajsa en stund tyst:
— Skäller di hunnarna ? frågade hon.
— Nej, sade fröken, tvärt om, de berömmer
Kajsa.
— Ja, men jag tyckte det stod, att de skrattade
åt mig? Det är väl inte mitt fel, så som jag fick ha
mig och åbäka mig.
Kajsa gick emellertid med högburet huvud in på
sitt rum och förklarade att hon gjort en stor sukäs.
— Ge oss en bit då, sade de andra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
