Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Något om det material, varav knutar göras, tåg och tågvirke, snören, trådar o. s. v.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ytan av en lagom våt tråd eller snöre, om man
kraftigt sträcker densamma. I den enkla, ej
spiralvridna tråden får man ingen förkortning, när den
blir våt, utan en förlängning, beroende på de
enskilda cellernas förlängning.
Trådar o. s. v. av material ur djurriket däremot
(såsom ylle, silke, hår o. s. v.) tänja sig, när de bli
våta. Där detta material består av celler, äro de icke
ihåliga; silke, som är ett körtelsekret, utgöres av
homogena, cylindriska strängar. Även dylikt material
sväller något i vatten, men förtjockningen är för
obetydlig för att medföra förkortning av den snodda
tråden. När den blir våt, förlänger den sig således.
Men om en silkestråd fuktas och sedan får torka
i sträckt tillstånd, så krymper den, om den blir våt.[1]
Tåg, snören o. s. v. trasa lätt upp sig i ändarna.
För att förekomma detta gör man en knop i ändan
av tåget (se längre fram under Knopar!), eller slår
en knut på detsamma (överhandsknop). Men bäst
är att göra en tagling. Se härom längre fram i 6
kapitlet!
Tågvirkets uppskjutning. För att förvara
tågvirke lägger man det i spiral, det »uppskjutes» i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
