Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Stek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i ett öga o. s. v. och endast den ena parten av linan
är utsatt för frestning, så håller den i allmänhet ej;
endast om det är fråga om fina garn eller trådar
och det föremål, omkring vilket knuten ur lagd, är
mycket smalt, så att en ganska skarp knickning
uppstår på garnet, håller knuten, även om den göres
med ögla: överhandsknut med ögla. Med denna
ytterst bekväma knut fäster man allmänt
kroktafsarna på långreven och kan lika lätt lossa dem
med ett enda ryck i sladden, som brukar vara
försedd med en vanlig överhandsknop för att man
därvid skall få bättre tag: långrevsknut, dragknut
(Finland).
Skall knuten läggas omkring ett grövre föremål,
måste sladden (resp. öglan) tagas icke en utan flera
gånger omkring egen part; sålunda uppstå
timmerstek och slirstek (se dessa!).
Överhandsknut med ögla kallas även rännknut
(löpknut, löpare, galgknut, strypknut), fig. 21, när
själva öglan spelar en huvudroll
vid knutens användning. Om
man sträcker på dess ändar,
utplånas hela knuten, vilket utan tvivel förlänat denna
knut en viss mystisk betydelse hos åtskilliga
naturfolk. En lapp, som jag frågade, vilka knutar
lapparna använde, gjorde en sådan rännknut,
åtsamsade halvslaget ganska hårt och drog med sladden
in öglan i knuten, så att del hela såg ut som en
vanlig halvknut, men som lätt kunde utplånas, om
snöret sträcktes, och sade, att en sådan knut kallas
Fig. 21. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>