Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Valknutar, pärtkuntor, plattingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men för det mesta användes den, liksom
valknutar i allmänhet, till prydnad. I så fall kan den
med fördel fördubblas, så som nedan beskrives. Den
kan betraktas som början till en fyrslagen fläta
(liksom även åttan kan anses som början till en
treslagen sådan) och kan naturligtvis (liksom åttan)
förlängas, så att man i stället för två bukter på
vardera sidan får 4, 6, 8 o. s. v. Hur detta tillgår,
torde läsaren själv med lätthet kunna utfundera.
Valknuten med två parter var tydligen känd redan
i forntiden, ty den förekommer som ornament i
slingorna på somliga av våra runstenar (t. ex. på
en sten vid Styrestad i Östergötland). Den finnes
även på en runsten från 800-talet från Collingham
i Yorkshire i England (se en avbildning i Stephens,
Old North. Runic Monuments, D. I. s. 391!), på
Bewcastle-korset i Cumberland från ungefär samma tid
(ibid. s. 399) och på en sten från Crowle,
Lincolnshire, England (D. III. s. 185).
Det nu sagda gäller valknuten med två parter.
Det är den enda knut i Linders arbete
Sjömanskap som kallas knut, icke knop eller stek.
Valknop däremot är enligt Linder detsamma som
pärtkunta (se längre fram!). Men samma knut kan
också göras med en ända och är då ett speciellt
fall av en hel serie knutar.
Ur knut-teknisk synpunkt torde man kunna
uppställa den regeln, att valknutar utgöras av
ringformiga flätor, som återvända, i sig själva. De äro
således allsymmetriska (symmetriska åt alla håll).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
