Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Valknutar, pärtkuntor, plattingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eller de avskurna bukterna) gå över i den
bredvidliggande knutens parter, alltid enligt den allmänna
regeln för valknutar och så, att hela ornamentet
kunde tänkas gjort av ett enda snöre. I näst yttersta
ringen förekomma dels vanliga treslagna valknutar,
dels inbuktade femslagna, fyrbuktade valknutar. De
senare har jag icke sett förekomma på något annat
ställe.
Pärtkuntor äro ringformiga flätor, som anbringas
omkring trossar och linor av olika slag, fallrep, lejdare,
splitsar, pärter (pärtlinor)[1] (därav namnet) o. s. v., som
skydd och till prydnad. En pärtkunta kallas även
turkisk knop eller turkhuvud. Den vanligaste och
enklaste är en treslagen pärtkunta, som sålunda
utgör en treslagen fläta, en fläta av tre trådar. Att
göra en sådan fläta av tre fria trådar är synnerligen
enkelt (beskrives närmare under vanlig platting).
Svårigheten att göra en pärtkunta består nu däri,
att för undvikande av onödiga skarvar, kuntan bör
göras med en tråd omkring ett föremål. Man lägger
tråden i två rundtörnar tämligen nära varandra
omkring trossen, så att man återkommer i jämnhöjd
med utgångspunkten. När den tages tredje gången
omkring, är det som alla tre varven sammanflätas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
