Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Översikt över olika knutars användning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den fria ändan i en ögla, då knuten lätt kan lossas,
om man drar i sladden, som man brukar förse med
en överhandsknut för att därvid få bättre tag.
För att hindra knuten att glida på långreven
tar man tafsen två gånger omkring denna, innan
man gör öglan. Man kan även fästa tafsen med en
åtta med ögla, så som lätt inses.
Vid makrillfiske och storsjöfiske på västkusten
fästes tafsen (känsan) vid linan med känseknut (se
denna!), som skall sitta »för gott».
15. Fästa en metkrok vid tafsen. Man gör ett
halvslag på tafsen och tar sladden 2 gånger genom
halvslaget (fig. 265); om man nu
försiktigt drar i ändarna, uppstår ett slags
åtta (fig. 266), genom vars båda ögon
man sticker skaftet på kroken (fig
267), varpå knuten
mycket väl åtsamsas
fig. 268), helst med
tillhjälp av en platttång.
Det är således,
om man så vill,
en dubbel överhandsknop, men utförd omkring ett
föremål. Denna knut, väl åtsamsad, sitter gott och
är mycket nätt. I somliga fall kan den möjligen
för ännu större säkerhets skull förbindas med ett
eller flera halvslag (mulstek, sid. 83). Knuten sättes
då ett stycke ned på krokskaftet och halvslagen
läggas nära den tillplattade undan.
 |
| Fig. 265. |
|
| Fig. 266. |
|
| Fig. 267. |
|
| Fig. 268. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
