Om knutar / 245 (1916) Author: Hjalmar Öhrvall Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Översikt över olika knutars användning

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Ett sätt att fästa tafsen vid en fiskkrok, vars
skaft ej är tillplattat i ändan eller försett med ögla
utan runt hela vägen, är följande: man lägger tafsen
dubbel utmed skaftet med bukten nedåt kroken.
Nu lindar man sladden nätt och stramt omkring
skaftet och den dubbla tafsen, i det man börjar i övre
ändan av skaftet och fortskrider nedåt, ända tills man
med de upprepade och väl åtsamsade rundtörnarna
kommer nära bukten, då sladden läges igenom
denna och beknipes genom dragning i tafsen, då
bukten indrages. Om den är väl åtsamsad, sitter
denna knut mycket väl på grund av den betydliga
friktionen mellan de många rundtörnama och
skaftet: frestningen träffar i första rummet den understa
rundtörnen och endast medelbart alla de ovanför
liggande (fig. 269). Det är samma idé, som vid
tagling, dubbel överhandsknop och
snaran (se dessa!).

Fig. 269.

Fig. 270.

Metkroksknuten användes
även ibland för att fästa vid
tafsen (känsan) de stora krokar, som
begagnas vid makrillfiske på
västkusten och storsjöfiske i
Nordsjön, och som i regel sakna öga.
Även känseknut brukas för samma
syfte. Men vanligen fästas krokarna
sålunda, att med känsan göres två
halvslag omkring krokskaftet, varpå den fria ändan
med ett pålslek fästes vid egen part, ett gott stycke
ovanför kroken (fig. 270), som därigenom blir

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>