Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I.Bara en kines
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i Honkong, och hur det är, har sådant där folk ganska fint
väderkorn.
— Skulle den krig torka in? utbrast Desjardins. — Hvad
skall jag skrifva åt »Figaro»? Och jag har ingen patenterad
mangel!
— Ni får skrifva poesi, sade Morton. — Om geishor,
körsbärsblommor och så’nt där. Ni reder er nog. Men hur ska det
gå med mig? Sådant kan jag inte skrifva ihop, om det så gällde
mitt lif, och kunde jag, skulle »Daily Post» ändå inte ta in det.
Fawcett blir den, som klarar sig bäst.
— Det tror jag visst inte. Aldrig skulle jag ha blifvit
bjuden på den här färden, om det inte väntades stort rabalder, och
det mycket snart. Blir det inte krig, blir jag uppsagd med en
månads lön. — Hallå, steward, hur mår den skeppsbrutne?
Stewarden lystrade till ropet och kom fram.
— Förträffligt, rent af förvånande bra! Doktorn själf kan
inte bli klok på det. Han säger, att kineser måtte ha en
konstitution som en elefant. Kaptenen är inne hos honom just nu och
intervjuar honom; han kan inte tala engelska, men här finns en
annan hårpiska på mellandäck, som tjänstgör som tolk. Det är
en stor och grof räkel, den skeppsbrutne, en riktig bjässe att se
på — och af med ena örat är han. Jag har just nyss skickat
bort litet mat åt honom.
Stewarden gick vidare. Något senare, när Bob sport, att
tolken åter begifvit sig till sitt kvarter, förkunnade han, att han
ämnade gå och pumpa honom på nyheter. Till honom slöto sig
genast herr Desjardins och herr Schwab, den förre ifrig att få
material till en uppsats, den senare lydande sitt valspråk: »affär
är affär». Morton vägrade att röra sig ur fläcken.
— Jag såg massor af kineser, döda och lefvande, i kriget
för tio år sedan. De likna hvarann på pricken, sade han.
De öfriga tre anträdde sålunda vandringen till mellandäck,
och efter att ha fått tag i den kinesiske tolken funno de snart, att
han mot en liten »erkänsla» var villig att berätta allt hvad han
visste. Det var Bob, som betalade.
Mannen, som med så knapp nöd undgått drunkningsdöden,
var, tycktes det, en tatar från Mandschuriet — en grof och muskulös
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
