- Project Runeberg -  KOBO - Berättelse från Rysk-Japanska kriget /
8

(1905) [MARC] Author: Herbert Strang Translator: Karin Jensen - Tema: War, Russia
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I.Bara en kines - II. Rokuro Kobo San

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

afböja förtroendeuppdraget, men öfverröstades af majoriteten, som
fann, att saken hade sin komiska sida. Då han därefter märkte
att äfven han själf måste lämna sitt bidrag, ägnade han sig med
tysk grundlighet så ytterst nitiskt åt värfvet att tillse, att heller
ingen annan slapp undan, att när ångaren fick ljusen i Nagasakis
hamn i sikte, hade en ganska aktningsvärd summa insamlats till
förmån för den skeppsbrutne.

Bob, som var ute i officiella ärenden, hade instruktioner att
från Nagasaki fortsätta direkte till Tokio. Men de flesta af
passagerarna, däribland hans senaste reskamrater, ämnade följa med
»Sardinia» så långt som till Kobe, för att få skåda inhafvets
världsberömda skönhet. De sista ord Bob hörde, när han klättrade
utför ångarens sida efter det sista afskedstagandet, var en
vishetsregel, uttalad på det välljudande idiom, som var herr Schwabs
tillhörighet Den gode tysken hade ännu icke kunnat smälta, att
han tvungits bidraga till den Tschang-Wo:ska fonden, och sade i
undervisande ton:

— Affär, min peste herre, är affär; känsla är känsla. De
borde aldrig plandes oppi hvartannat. Damit basta!

II.

Rokuro Kobo San.



Kort före skymningen en dag i den vecka, som följde
omedelbart på »Sardinias» ankomst till Nagasaki, sågs en stor
och stark figur i kinesernas jacka, benkläder och klumpiga
trätofflor vandra uppför den till Uenoparken i Tokio ledande trappan.
Körsbärsträdens blomning var ännu ej inne; träden aftecknade sig
som nakna skelett mot den grå himlen och marken var lätt
betäckt med rimfrost.

Men det var heller icke naturens skönhet, som lockade den
kringströfvande vandraren. Han tycktes i själfva verket ej vara
ute i något särskildt ärende, men en iakttagare skulle ha kunnat
lägga märke till, att när han såg en grupp samspråkande japaner,
gick han med snabba steg förbi den, hvarvid han alltid höll sig
på högra sidan, äfven om detta nödvändiggjorde en liten omväg.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:13:48 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kobo/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free