Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Rokuro Kobo San
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men endast en iakttagare af mer än vanligt skarpsinne skulle ha
satt denna lilla egenhet i samband med det faktum, att kinesen
mistat högra örat.
Omsider anlände han till ett tehus. Icke något af de stora
och välskötta etablissemang, dit en samurai gärna går in, utan en
liten byggnad, som var föga mer än ett skjul, med bord uppställda
utanför under träden. Några unga flickor sutto med hopknäppta
händer och korslagda fötter på en lång, låg bänk, betäckt med ett
karmosin rödt skynke.
Kinesen tvekade ett ögonblick. Det var kallt, och aftonen
lämpade sig knappast för intagandet af förfriskningar ute i det fria.
Men någonting lockade honom till skjulet. Han slog sig ned på
en af bänkarna och smuttade snart belåtet på den svaga och nästan
färglösa dekokt, hvilken serverades honom som te af de leende
flickorna.
En half timme satt han där, smuttande på teet, iakttagande
de förbigående med sina gula mandelögon, tänkande kinesiska
tankar, tyst, nästan orörlig. Därpå drog han sina vadderade
klädesplagg tätare omkring sig, liksom om han först nu kännt kylan,
steg upp, bugade djupt till svar på uppasserskornas ännu artigare
komplimanger och tog åter upp sin långsamma vandring. Det
var mindre folk i rörelse nu, inga pratande grupper, tydligen
ingenting, som förmådde fresta det ännu återstående örat.
Chang-Wo hasade sig framåt på sina trätofflor, men påskyndade alltmera
farten. Han styrde nu kosan under de kala ekarna och dystra
furorna mot Buddhatemplet nära gallerporten.
Skymningen föll på, och få rikshaws voro synliga. De,
som vallfärdat till den ryktbara Toshoguhelgedomen, hade
skingrats. Blott här och där sågs en kvinna traska hemåt med
sitt dibarn på ryggen och ett knyte i handen, eller en slätrakad
buddistpräst ströfva omkring bland träden.
Kinesen vek af från stigen för att taga en ginväg tvärs öfver
ett inhägnadt stycke mark. Han kom då plötsligt i vägen för en
liten figur, som hastade framåt i motsatt riktning. Tschang-Wo
vek undan en smula för att gå vidare, men med en häftighet, som
totalt öfverrumplade den groflemmade kinesen, störtade sig den
lilla pysslingen, som knappast räckte honom öfver armbågen, rakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
