Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Rokuro Kobo San
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mönstergilla uttal nästan i samma ögonblick, i det han bugade sig med
oefterhärmligt behag. Bob bugade sig instinktmässigt tillbaka, men
kände, att hans hälsning verkade otymplig och stel genom
jämförelsen.
— Jag hoppas, sir, att ni förlåter, att jag vågar störa er vid
denna tidiga timme. Men jag fruktade, att jag annars ej skulle
få tillfälle att i egen person tacka er för den mycket stora tjänst
ni gjort mig och mitt hus.
Hans sätt att uttrycka sig var afmätt, lugnt och fullkomligt
korrekt, kanske en smula cirkladt och med en gammaldags bouquet,
som tillhörde en artigare och sirligare tid än vår egen.
— Ni torde måhända påminna er, sir, att ni för två dagar
sedan i vår Uenopark räddade en min landsman ur händerna på
en kines, som helt visst — jag har grundade skäl för mitt
antagande — skulle ha dödat honom, såvida ni ej ädelmodigt nog
kommit till hans hjälp. Denne kines var en man af dålig karaktär,
färdig till hvad som som helst, kort sagdt, en skurk. Japanen,
som har er att tacka för sitt lif, är — min tjänare. Jag ber
att få frambära mitt tack.
— Min bäste herre, sade Bob smått förlägen, det hela var
ju en ren bagatell. Jag föste undan karlen, och han sprang sin väg.
— För er, sir, kanske det var en bagatell. För edra landsmän
ligger det i blodet att hjälpa den, som håller på att gå under.
För er är det en småsak, men för mig betyder det mycket, mycket...
Mannen, som ni räddade, är min tjänare; hans förfäder ha tjänat
mina nu i femhundra år.
— Det fägnar mig mycket, sir, att jag råkade passera förbi
i rätta ögonblicket. Tillåt mig lyckönska er till en sådan tjänare!
Han angrep den långe kinesen med den största oförvägenhet!
— Det är en mycket duktig gosse, men han håller på att
bli gammal. För tio år sedan var han med mig i kriget mot
kineserna; då var han i sin bästa ålder, och hans like fanns inte i
hela armén. Kinesen är, som ni nog såg, en man af mer än
vanliga kroppskrafter, men i envig med min tjänare vid
Feng-huang-scheng slapp han med knapp nöd undan och miste ena örat.
— Har han mistat ena örat? utbrast Bob. — Det kan väl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
