Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Rokuro Kobo San
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inte vara den kinesen, som vi räddade ur sjönöd på vägen från
Nagasaki?
Kobo Sans uttryck blef nätt och jämt frågande, och Bob gaf
en kort redogörelse för episoden med mannens räddning. Detta
blef inledningen till ett långt samtal, som, med utgång från Kobos
föregående bekantskap med kinesen, öfvergick till en mångfald af
ämnen och då och då gaf Bob en vink om gästens ovanliga
intelligens och mångsidighet. Han var tydligen en man af beläsenhet
och omfattande intressen, hade farit vida omkring i sina unga
dagar och talade, som om han vore lika hemmastadd i alla
västerlandets hufvudstäder. Och så intresserad blef Bob, att han ej
märkte den växande mängden rikshaws, som stannade utanför
hotellets ingång och ur hvilka stego gäster, lastade med besynnerliga
knyten, resultatet af långt köpslående ute i den stora basaren.
Denna företeelse var ett säkert tecken till att tiden för andra
frukosten var inne, och när japanen reste sig för att taga afsked,
kom Bob plötsligt att tänka härpå och framkastade en halft
förlägen förfrågan, om icke japanen ville göra honom sällskap in i
matsalen. Men Kobo San försäkrade, att han nätt och jämt hann
infinna sig till ett öfverenskommet möte med hans excellens
krigsministern, och efter att ha artigt uttryckt sitt beklagande, framförde
han till Bob en inbjudan hem till honom själf dagen därpå. Bob
svarade ja med oförställdt nöje och följde sin gäst ut på gatan.
De skakade hand med hvarandra nästan lika så hjärtligt, som om
de varit gamla bekanta.
När Bob vände om för att åter gå in i vestibul en, stötte han
på den lille uppassaren, som blickade efter den försvinnande
gestalten med en blandning af beundran och skräck.
— Rokuro Kobo San, han mycket mäktig och förnäm man,
sade han förtroligt. — Han vara så god sända min stackars onkel
till hedervärda fängelset.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
