- Project Runeberg -  KOBO - Berättelse från Rysk-Japanska kriget /
18

(1905) [MARC] Author: Herbert Strang Translator: Karin Jensen - Tema: Russia, War
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. En samurais hem

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

III.

En samurais hem.



»Takaki ya ni
Noborite mireba —
»


Bob gnuggade sina ögon och märkte, att han fått ett sendrag
i nacken. Ett ögonblick tänkte han, att han måste befinna sig i en
järnvägskupé; känslan var just densamma, som han erfarit under
en nattresa till London, då han haft en kupé för sig själf och
legat utsträckt på en soffa med hufvudet mot den runda
armbågskudden framme vid fönstret.

Men nej — aldrig hade han i England hört en så spröd och
mild stämma, som utan skymt af melodi sjöng så underliga ord:

»Kemuri tatsu;
Tand no kamado wa
Nigiwai ni kere
».


Han lyfte hufvudet från det låga nackstödet och drog sig till
minnes... Rösten kom genom väggen till hans rum — det var
ju för resten ingen vägg i vanlig mening, blott en tunn
skiljovägg af papper. Tydligen var det tid att stiga upp.

Han kastade af sig det vadderade täcket och satte sig upp
— ej i sängen, utan på det halmflätade underlag, som utgjorde
snart sagdt enda möblemanget i hans rum. Nackstödet föll ned och
förorsakade ett lätt buller. Rösten i rummet näst intill upphörde
att sjunga; han hörde fräsandet af mjuka klädesplagg. Några
ögonblick senare gled en skjutbar papperspanel i skiljeväggen undan,
och en gestalt uppenbarade sig. Det var en liten japan, som bar
ett badkar och ett ämbar vatten.

— God morgon, sir, sade den lille uppassaren med ett
leende och en bugning. — Ni vill väl ha ett bad på morgonen?

— Det vill jag visst, det, svarade Bob och reste sig hastigt.
— Det var sannt, jag tror ännu inte jag hört hvad du heter?

— Jag heter Taru, sir. Har ni sofvit godt, sir?

— Ja bevars, fast nog var hufvudkudden litet konstig. Var
det du, som sjöng just nyss, Taru?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:00:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kobo/0028.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free