Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. En samurais hem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hus kan i nödfall inredas till sofrum. I en urholkning i golfvet
stod ett fyrfat med glödkol, enda medlet att uppvärma rummet.
Allting var rent och utan en fläck, färgsammansättningen ytterst
harmonisk, och Bob kunde ej låta bli att jämföra denna
förtjusande enkelhet med det konventionella engelska hemmets
öfverdrifvet konstmässiga och ofta nog smaklösa inredning.
Medan han ännu stod försjunken i beundran, kom Kobo in.
Men det var en Kobo, helt olika med den redingote-klädde
gentleman han lärt känna i Tokio. Hans värd var nu iförd sitt eget
lands dräkt, den fotsida, vidärmade kimonon, och fötterna omslötos
af de om vantar påminnande sockarna med sin särskilda afdelning
för stortån. Han bugade sig mycket djupt, när han trädde in i
rummet, och ett flyktigt leende gled öfver hans ansikte, då han
förklarade:
— Som ni ser, herr Fawcett, bibehåller jag, när jag är hemma
hos mig, de gamla sedvänjorna — den gamla dräkten, det gamla
uppträdandet. Jag arbetar i nuet, hämtar förströelse i det förflutna.
Har ni sofvit godt?
— Utmärkt godt! Men jag vaknade upp en gång och trodde,
att jag höll på att falla ur sängen.
— Ack, ni kommer snart att vänja er vid hufvudgärden...
Men nu är ni säkert hungrig.
Han ropade, utan att höja rösten, och på afstånd hörde man
till svar ett långdraget rop: »Hoi-i-i, tadoima!» (genast).
Efter några ögonblick inträdde två damer, åtföljda af
tjänarinnor, som buro mat på små lackerade brickor. Damerna föllo
med en smidig rörelse på knä och böjde sig framåt, tills deras
pannor rörde vid marken, mumlande: »O hayo!» (god morgon).
Bob blef en smula förlägen. Men Kobo sade någonting på
japanska, hvarpå damerna åter stego upp, gingo fram och sade: »God
morgon!» med den näpnaste brytning.
Kobo meddelade, att det var hans hustru och hans dotter,
O Kami San och O Toyo San. Bob skulle ha tagit dem för
systrar, så lika voro de i sina behagfulla öfverdräkter af violett siden,
sammanhållna af rikt guldbroderade gördlar. De kunde blott några
få ord engelska, men Bob kände sig nästan genast hemmastadd,
på ett så enkelt och intagande sätt välkomnades han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
