Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Sex mot en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
trängsel, såg han ett tåg ånga åstad med en betydande transport
af prydliga små japanska soldater. Han frapperades af den glada
tillitsfullhet, som präglade deras hållning, och det uttryck af
stolthet, hvarmed kvinnorna och barnen på platformarna togo farväl
af dem. Här fanns ingenting af den öfverspända hänförelse och
skärande smärta, som han sett hos de folkmassor, hvilka togo
afsked af de brittiska soldaterna, när dessa anträdde färden till
Sydafrika för fem år sedan. Man såg inga, som kysstes eller hårdt
tryckte hvarandra i hand; inga kvinnor eller barn hängde sig om
halsen på de bortdragande krigarna, ingenting hindrade dem i
deras rörelser, inga tårar beledsagade de sista afskedsorden. Några
rop »banzai! banzai!» [1] höjdes, när tåget satte sig i gång, och
sedan skingrades mängden lugnt och i god ordning — måhända
för att i hemmens ostördhet dölja sin sorg. På Bob gjorde
scenen ett starkt intryck; det var som när korsfararna drogo bort i
forna, stolta tider.
Han var ganska belåten, när han efter omkring trettio
timmars resa ändtligen nådde Sasebo, den sjöhamn, där han visste,
att den japanska flottan låg. Efter att ha lämnat kvar sin
kappsäck på järnvägsstationen, frågade han stationsinspektoren om
vägen till hamnen. Denne svarade artigt, med de få engelska fraser
han hade till sitt förfogande, att dit var det icke långt.
Alltid hågad att se så mycket af land och folk, som tillfället
medgaf, beslöt Bob att gå ned till hamnen till fots och afvisade
de rikshaw-kulis, som vid stationen stodo och väntade på de
resande. Ett regemente från södra Kiushiu hade nyss anländt med
tåget, och folkmassorna, som samlats för att hälsa på de
återvändande, höllo på att skingras, då Bob vandrade ut, med samma
lugn och ordning, som han observerat vid öfriga stationer på
linjen. Men några stycken af dessa patrioter hade inmundigat väl
mycket sake, och en eller par gånger gick Bob åt sidan för att
lämna fri passage åt smärre klungor af bråkmakare, som tycktes
för sin del behöfva hela landsvägen.
När han passerade en grupp af sex sju stycken unga män,
som han tog för studenter, hörde han ordet orosha, som han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
