- Project Runeberg -  KOBO - Berättelse från Rysk-Japanska kriget /
38

(1905) [MARC] Author: Herbert Strang Translator: Karin Jensen - Tema: Russia, War
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Sex mot en

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ben, inträffade det oförutsedda. Någonting kom sakta framtassande
på filtsulor, ohörbara för Bob och hans fiender; det ljöd två eller
tre ganska starka smällar mot de flämtande japanernas runda
skallar, och i en blink var Bob åter på fötter, andlös, mållös, hattlös,
besvarande så godt han kunde två allvarsamma, tysta kinesers
artiga hälsningar. Fyra japaner linkade i största hast bortåt gatan;
två andra lågo ännu utan medvetande på marken. Kineserna voro
de bägge fotgängare, som Bob sett ett par hundra meter framför
sig, då han vek af inåt den smala gränden. Denna låg alltjämt
öde, ty alla invånarna hade gått ned till hamnen, med undantag
af en gammal skeppstimmerman, som traskat fram i sin dörr
lockad af oväsendet

— Det var bra hyggligt af er, sade Bob, som ännu flåsade.
— Jag är verkligen mycket förbunden.

Den yngre af de bägge kineserna, som tydligen var
köpman, skakade på hufvudet och smålog beklagande, hvaraf Bob
drog den slutsatsen, att han ej förstod engelska. Den andre, som
såg ut att vara en tjänare, bibehöll denna ansiktsuttryckets
orörlighet, hvaröfver endast kinesen förfogar. Bob visste ej rätt, hur
han skulle framföra sin tacksamhet, men den värdige köpmannen
vinkade blott med handen som för att antyda, att saken var en
ren bagatell, gjorde en ceremoniös bugning och fortsatte sin väg.
Bob plockade upp sin hatt och sin käpp, dammade af
rocken med handen och kände på sin handled för att förvissa sig
om, att inga ben voro brutna. Därefter vände han om samma
väg han kommit, i den tanken att det vore klokast att gå
hufvudgatan och välja den väg ned till hamnen, som stationsinspektoren
antydt.

— Jag undrar, hvar jag har sett de där bägge kineserna
förut, sade han till sig själf, medan han gick. — Var det i
Hong-Kong eller Shanghai?

Framför honom sträckte sig den långa gatan, egendomligt
tom och tyst. Bob undrade, hvart alla människor tagit vägen.

Men hemligheten afslöjades snart nog. Han kom ned till
kajerna. Där fanns folk öfverallt, män, kvinnor, barn, soldater
och sjömän hopade om hvarandra i pittoresk oordning. Ute på
hamnens vattenyta stimmade en oräknelig massa farkoster.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:00:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kobo/0048.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free