Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. En flotta i aktion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
officerarna nere vid kanonerna lika afmätt som om det hela varit
en målskjutningsöfning i stället för en blodig batalj.
Bob hade ej sett till Yamaguchi sedan tidigt på morgonen,
och han undrade, hur det stod till med den tappre lille
löjtnanten. Faktiskt hade så få skott från ryssarna träffat »Mikasa», att
Bob upphört att frukta för sin personliga säkerhet. Han visste,
att Yamaguchi var chef för servismanskapet inom en af styrbords
kasematter, och klifvande öfver en stapel sprutslangar, som låg i
beredskap för släckande af den eld, som skulle kunna uppkomma,
begaf han sig i väg bortåt däcket för att söka rätt på sin vän.
Där stod Yamaguchi, seende genom sin kikare för att
iakttaga verkningarna af det senaste skottet från hans kanon. Bob
ställde sig obemärkt bakom honom. En väldig bomb hade just
kommit upp med hissen, och två man höllo på med att lirka in
den på dess plats inne i kanonens lopp. Plötsligt, någonstädes
i luften öfver deras hufvuden hördes en hvissling, ett fräsande, ett
skarpt hostande ljud — så följde en fasansfull skräll, ett
förbländande ljus och oerhörda massor gul, kväfvande rök. En granat
hade sprungit mot pansarbeklädnaden helt nära kanonens mynning.
Bob kastades häftigt mot artilleripjäsens häfarm och höll på
att bli liggande. Han var halft sanslös; det ringde besynnerligt
i hans öron, han flämtade efter andan, kände, att han var nära
att kväfvas, och var öfvertygad om, att han om några ögonblick
måste förlora medvetandet. Men det låg icke för hans natur att ge
vika utan motstånd. Med en väldig kraftansträngning ryckte han
upp sig, lyckades halft gående, halft krypande trefva sig ut ur
kasematten och bort från de förfärliga rökmassorna, som ännu
fyllde det trånga utrymmet, i det de hängde ett tjockt gult töcken
öfver kanonerna och bredde sig som en filt öfver däcket.
Väl utom håll för den giftiga stanken återhämtade han sig
snart så pass, att han kunde tänka. — Hvad, frågade han
ögonblickligen sig själf, hvad hade blifvit af kanonservisen? Hvad hade
blifvit af Yamaguchi?
Manskap kom nu skyndande fram från alla delar af fartyget,
men innan någon hann in i kasematten, var Bob främst och
spanade genom rökmolnen efter någon skymt af de stackars
artilleristerna. Töcknet lättade en smula, lyft af en vindpust, och genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
