Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Den vilde springaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konstrikt dekorerad. Genom dess öppna sida uppfångade Bob en
skymt af en beslöjad dam. Bärarna, två ståtliga kulis i hvita
dräkter och runda hattar, stodo och väntade vid bärstolens bägge
kortändar.
Kavalleriet trafvade förbi, och medan Bob vandrade efter,
gjorde han leende den anmärkningen till Yamaguchi, att ryttarna
ej sutto särdeles ledigt i sadeln.
— Sannt nog, svarade Yamaguchi, men i Koreas gyttja och
snö komma de att visa sig vara af större gagn än era
lifgardister.
Kavalleristerna hade knappast hunnit en fjärdedels mil bortåt
den landsvägsliknände gatan, då Bob såg, att en plötslig rörelse
uppstod bland dem. En af de främsta ryttarnas hästar började, skrämd
af en stor oxe, tungt lastad med halmkärfvar, som kom fram ur
en gränd, att konstra och göra krumsprång. Plötsligt dansade
han rundt, slog bakut, kastade af sin ryttare och satte åstad i
galopp nedåt gatan.
Bob vände sig instinktmässigt om för att se, om någonting
fanns, som kunde hejda djurets vilda lopp. Han såg, att den
koreanske herremannen åter satt sin häst i gång och stöddes
under af en tjänare på hvardera sidan, så att han ej skulle kullra
ned från sin höga sadel. Tillsammans med bärstolen och sina
tjänare upptog han nästan gatans hela bredd.
Vid detta lag hade människor börjat ropa och skrika, och
hästhofvarnas smattrande kom allt närmare. Som efter allmän
öfverenskommelse skingrade sig koreanens tjänare inåt husväggarna,
palankinbärarna släppte sina stänger och lämnade sin börda midt
på vägen, medan herremannen själf fick mycket bestyr med sin
häst, som blifvit skygg af det tilltagande oväsendet.
Ingenting fanns emellan bärstolen och den framstormande
hästen annat än Bob och Yamaguchi. Det låg utom allt tvifvel,
att så vida ej djuret hejdades i sitt rasande anlopp, skulle det
inom några ögonblick komma störtande rakt på palankinen. Denna,
som bestod uteslutande af bambu och lackering, skulle då helt
visst bli alldeles krossad, medan damen, som satt därinne, troligen
skulle dödas eller åtminstone allvarligt skadas.
Faran var nu öfverhängande. Bob sprang några alnar framåt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
