Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Vännerna skiljas åt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
verkan, och till den håglöshet han kände sällade sig snart ängslan
för Yamaguchis öde. Han hade uppriktigt fästat sig vid den lille
löjtnanten. I solnedgången bägge aftnarna rodde båten in mot
land i enlighet med kaptenens instruktioner, men bägge gångerna
kom den tillbaka utan den man sökte.
Den tredje aftonen beslöt sig Bob för att följa med båten.
Himlen var klarare än den varit på många nätter; månen höll på
att gå upp, och hvilken risk det än förut varit för att båten skulle
ses från stranden, var den nu mångdubblad. Bob kände sig
ängslig till mods, och sittande i fören tittade han genom sin kikare
öfver de snöhöljda slätterna och låga kullarna, som sträcka sig på
ömse sidor om Yaluflodens mynning.
Matroserna rodde in till isbrämets kant och hvilade därefter
på årorna. Många minuter förflöto. Besättningen väntade under
tystnad, och när månen steg högre och dess strålar återkastades
af snön, blef det nästan lika ljust som om dagen. Sjön skvalpade
tungt mot båtens sidor och sprutade upp mot isens tandade
kanter; eljest förnams intet ljud.
Plötsligt blef en liten mörk gestalt synlig mot den ljusa
bakgrunden. Den hade tydligen kommit fram bakom en liten
kulle, hvars konturer smälte samman med allt det öfriga hvita.
Föremålet visade sig snart vara en liten man som sprang — sprang
för brinnande lifvet. Bob ställde sig häpen upp i båten, undrande,
om detta ändtligen var Yamaguchi. Omedelbart därefter såg han
andra gestalter uppdyka på den snötäckta åsen, och han drog
häftigt efter andan, när han urskilde, att det var män till häst. De
kommo hastigt åsen utför och redo vidare ned emot hafvet efter
den springande gestalten. Bob höjde kikaren till ögonen; ja, han,
som sprang, var Yamaguchi, och ryttarna buro pälsmössor och
kosackernas långa spjut. Den flyende sprang för lifvet!
Åsen låg nära en half mil längre bort. Mellan den och
båten utbredde sig en nästan flat sträcka full med dyiga pölar, nu
täckta, till flere tums djup med nyfallen snö, och ett femtiotal
famnar is, som ej företedde någon olikhet med fasta marken.
Skulle Yamaguchi hinna fram till båten i tid? Han hade något
försprång, men förföljarna redo, och, som Bob nu såg, de voro
åtta stycken. Det tycktes nästan omöjligt, att den springande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
