- Project Runeberg -  KOBO - Berättelse från Rysk-Japanska kriget /
81

(1905) [MARC] Author: Herbert Strang Translator: Karin Jensen - Tema: Russia, War
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Vännerna skiljas åt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skärmytslingen, desto bättre. Han red försiktigt genom dungen af
kala träd och fortsatte i sydlig riktning. När han kommit ut på
öppna slättlandet, satte han hästen i skarpt traf.

Marken var betäckt med snö till ett djup af flere fot, och
när hästen lätt sjönk ned på skaren, drog han den slutsatsen att
frosten höll på att slå om till tö. Vägledande sig efter ljudet af
vågorna, hvilka plaskade mot strandens isar, som knakade och
suckade och stundom brusto med en skarp knall, red han vidare
utmed kusten i riktning, som han trodde, mot Seng-tscheng.
Kosackens djupa sadel var mycket bekväm, men han önskade att
stigbygelremmarna varit längre; han satt med knäna betydligt
närmare näsan än han var van vid.

Månen höll på att gå ned, men det var ännu tillräckligt ljust
för att urskilja, att landet var alldeles flackt, och han visste, att
han under dagen kunde ses på ett afstånd af flere mil. Medan
han red, spejade han därför ifrigt omkring sig för att upptäcka
något gömställe, där han i relativ säkerhet skulle kunna tillbringa
den återstående delen af natten.

Efter att ha ridit kanske tre, fyra mil, fann han, att terrängen
blef allt besvärligare. Till venster reste sig de oregelbundna
höjderna allt brantare och brantare, och han tvangs att taga kosan
allt närmare isen. Varnad af sina senaste erfarenheter af
kosackerna, drog han sig, när så blef möjligt, längre inåt land, tills
han slutligen uppnådde högsta krönet af en backsluttning ett godt
stycke från hafvet. Stora molnbäddar tornade upp sig på andra
sidan sjön; vinden friskade, och luften hade denna råa kyla, som
bebådar snö. Att öfverraskas af en snöstorm vid detta kulna
luftstreck skulle bli högst olycksdigert, och Bob såg sig ännu
oroligare omkring efter skydd.

På något afstånd ofvanför honom såg han, som en silhuett
mot ett stycke klar himmel, hvilket ännu ej nåtts af molnen, en
stor mörk byggnad, som han att döma af storleken måste antaga
vara af någon betydenhet. Den var till formen olika allt hvad
han förut sett. Just som han fäste blicken därpå, uppfångade han
en skymt af månen, som tycktes lysa rakt genom byggnaden.
Tydligen var den en ruin.

Hvilken tvekan Bob än kunde ha haft att närma sig en bebodd

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:00:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kobo/0097.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free