- Project Runeberg -  KOBO - Berättelse från Rysk-Japanska kriget /
82

(1905) [MARC] Author: Herbert Strang Translator: Karin Jensen - Tema: Russia, War
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Vännerna skiljas åt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

plats, försvann den nu. Han styrde med någon svårighet kosan
ditåt, i det hästen pulsade genom drifvor, som mer än en gång
hotade att begrafva både honom och ryttaren. Anländ till
byggnaden, fann Bob, att det var ruinen af en stor stenpagod, som
antagligen fordom utgjort en del af ett kloster. Vinden tjöt
obehindradt in genom de förfallna murarna, men platsen erbjöd dock
ett slags skydd. Och hvad ännu viktigare var, enär den låg på
en tämligen hög udde, skulle den på morgonen bereda honom
god utsikt ej blott långt utåt hafvet, utan äfven inåt land mot
Yaluflodens mynning. Bob beslöt sig alltså för att tillbringa
återstoden af natten på denna ensliga plats.

Hans första omsorg var att ge hästen en afgnidning, hvarpå
han lät honom få halfva höknippen. Sedan spände han af en af
filtarna från sadeln och började göra det så bekvämt åt sig som
möjligt. Han sväljde några munsbitar af det bittra brödet, tog
en helt liten klunk — dock mer än tillräcklig — af den
brännande vodkan, och som han var alldeles uttröttad, föll han snart
i en orolig sömn, hvarur han, med instinkten hos den, som är
van att stiga tidigt upp, vaknade i den första bleka gryningen.
Stel i alla lemmar reste han sig, gaf hästen åter hö, åt litet bröd
och gick ut för att se sig omkring.

Norrut, i den riktning hvarifrån han kommit föregående
afton, kunde han med blotta ögat skåda flere mil öfver snöfältet,
och med sin kikare, som han lyckligtvis tagit med sig, urskilde
han hvad som tydligen var en liten stad — utan tvifvel
Yongampo. Öfver hela den hvita sträckan, som låg emellan, spårades
ej ett tecken till lif. När han sedan blickade ut öfver hafvet, såg
han en blyfärgad himmel, vågor med hvita kammar, som vräktes
upp af den starka blåsten och piskades sönder till yrande skum
mot isen — ingenting annat Det fanns icke så mycket som en
svart prick ute på sjön. »Kasumi» hade lämnat honom åt sitt öde.

— Jag är säker på, att Yamaguchi är ännu sämre till mods
än jag själf, tänkte han.

Sedan vände han sig åter mot land och mönstrade hela
horisonten genom kikaren. Hvad är detta? Långt i fjärran, mot
Yongampo, urskiljer han två mörka fläckar. Han stirrar spändt,
medan hans händer äro så stela af köld, att han knappast förmår

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:00:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kobo/0098.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free