Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- VIII. Vännerna skiljas åt
- IX. Jagad af kosacker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hålla kikaren stadigt. Fläckarna bli större. Bägge två nalkas
honom; den ena kommer norrifrån i rak linje, den andra gör en
kurva något åt höger. Under några minuter stirrar han på dem;
fläckarna bli svarta figurer och antaga småningom konturerna af
ryttare. Helt säkert är det kosacker; det är hög tid att sätta sig
upp och söka komma undan.
IX.
Jagad af kosacker.
Situationen var förtviflad. Den ena kosackskaran följde
tydligen spåren af hans häst, den andra slog in i en annan riktning
för att genskjuta honom. Mandarinvägen från Peking till Söul
kunde ej vara långt aflägsen; ryssarna hade troligen antagit, att
han skulle rida åt det hållet, och lokaliserade, som de utan tvifvel
voro, skulle de ha en stor fördel framför honom. Hans enda
hopp stod till hans häst, som lyckligtvis var god och ännu ej
tycktes ha lidit något men af den knappa utfodringen. Han måste
rida, rida, rida.
När han kom tillbaka till pagoden, fann han att hästen
tuggade på de sista höstråna. Han ledde ut den och förde den
utför sluttningen på den sida, som var längst från förföljarna, och
därpå genom en sänka mellan två låga kullar. Efter att sedan ha
kringgått en något brantare höjd, som dolde pagoden, ansåg han
sig kunna stiga till häst, och han galopperade snart fram öfver
den snötäckta marken. Trakten var starkt kuperad; ena minuten
befann han sig så att säga på kammen af en våg, i nästa var han
nere i fördjupningen omedelbart före nästa stigning. Snön var
mjuk och hästhofvarna lämnade djupa gropar i den sjunkande
skaren, hvarigenom den riktning han tagit med lätthet kunde
spåras.
Snart förlorade han hafvet ur sikte och hade ingenting att
hålla sig till för att bestämma väderstrecken; himlen rundt
omkring var blyfärgad, utan en dragning i ljust. Medan han red
vidare, såg han till sin ledsnad, att kullarna blefvo lägre och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 13:00:37 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/kobo/0099.html
