Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Jagad af kosacker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ordförråd, angående den riktning, hvari Seng-tscheng och
Pekingvägen lågo. Det förra, fick han veta, låg 70 li (omkring 21
engelska mil) på andra sidan bergshöjderna, den senare 10 li rakt
österut. Öfvertänkande sin situation beslöt han sig för att på vinst
och förlust söka uppnå stora landsvägen, som han visste ledde
direkt till Ping-jang. När han kommit fram till den, ämnade han
färdas under natten och hålla sig gömd, så länge det var dager.
Efter att ha intagit en duktig måltid och ett anspråkslöst
kvantum tunnt risöl, som han fann ganska förfriskande, steg han
upp för att gå och bjöd koreanen en yen, hvilket enligt gällande
priser antagligen utgjorde fyrdubbla värdet af hvad han och hans
häst förtärt. Mannen vägrade under många bugningar och
bedyranden att taga emot någon betalning. Bob envisades, koreanen,
stretade emot, och pekande på en hufvudkudde af trä på golfvet
och en filt, som hängde på en krok, sökte han öfvertala sin gäst
att stanna kvar öfver natten. Denna inbjudan afböjdes höfligt,
hvarpå koreanen i sin tur blef så enträgen, att det väckte Bobs
misstankar. Mannens vägran att taga emot penningar var utan
tvifvel ett försök att ställa sig in hos den kosackpatrull, till
hvilken han antog att Bob hörde, men den enträgna inbjudningen
skulle kunna äga en mindre välvillig förklaringsgrund.
I sin kosackförklädnad kunde Bob aldrig tänka på att
tillbringa natten ensam i en koreansk by; om han fölle i sömn,
kanske han aldrig vaknade mera. Bestämdt skakande på hufvudet
gjorde han tecken att han önskade, att resterna af måltiden skulle
läggas ned åt honom i en af de lackerade askar, som han såg i
rummet. Sedan värden i huset med tydlig motsträfvighet gjort
detta, gick Bob ut till hästen, och koreanen följde efter honom,
bugande och trugande som förut. Hela tiden medan Bob stod
och packade in ett foderförråd åt hästen, hade han den pladdrande
mannen bredvid sig, men han motstod tappert alla dessa
outröttliga bemödanden att kvarhålla honom.
Han stod just i begrepp att stiga till häst, när han otydligt
urskilde i dunklet, hur ifrån bygatans andra ända en trupp män
närmade sig. Redan på afstånd förstod han af deras egendomliga
hufvudbonader och säckliknande kläder, att det måste vara koreanskt
infanteri.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
