Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Vid midnattstid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
något hjältemodigt, ärofullt sätt, i stället för att viljelöst ställas
upp som skottafla för ett dussin soldater.
Han väcktes upp ur sina drömmerier af en soldats inträde.
Mannen bar en tallrik och en mugg. Han satte ned maten på
den smala stenplatformen och försvann utan ett ord.
Bob tillbragte resten af dagen med att ömsom vandra upp
och ned i rummet, sitta på platformen eller håglöst stirra ut
öfver floden. Han skymtade ej en stråle af hopp. Rummet var
tomt; det innehöll ingenting utom den grofva filten. Han hade
ej ens en pennknif, hvarmed han kunde, som mången fånge
före honom, förnöta de långa timmarna med att rista skriftecken
eller figurer på väggarna.
— Om de ändå ville raska på! mumlade han otåligt för
sig själf.
Den långa dagen förflöt emellertid, utan att han kallades ut
för att undergå sitt straff. På kvällen fick han åter ett mål mat.
Han stod vid väggen, när det sattes in till honom, och han tog
ett par steg mot den öppna dörren, utan något hopp om att
komma undan. Utanför, vid det matta skenet af lampan, som
bars af mannen med mattallriken, såg han en annan soldat,
beväpnad med gevär. Utgången var alltså bevakad.
Han talade till den andre soldaten och frågade, när hans
arkebusering skulle äga rum. Men mannen skakade på hufvudet,
synbarligen utan att förstå ett ord. Dörren stängdes, järnbommen
sköts för, hänglåset anbragtes på sin plats, och åter satt han
ensam med sina tankar.
Morgonen därpå åtföljdes soldaten, som kom med maten, af
den officer, hvilken tjänstgjort som tolk vid det korta förhöret för
två dagar sedan.
— Är min tid ute? frågade Bob nästan ifrigt.
— Ännu ej. Generalen vill skänka er ännu ett tillfälle.
Berätta mig, hvad ni vet om de japanska spionerna i Yongampo
och om de japaner, med hvilka ni steg i land, och generalen
skall skona ert lif och behålla er som krigsfånge, tills freden
undertecknas i Tokio.
Bob betraktade officeren under tystnad.
— Seså, hvarför skall ni envisas? Det är ju inte mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
