Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Ah-Sam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
höger eller vänster. På ett ställe, när de kommo till en uppkörd
väg, vinkade han åt de andra att stanna kvar där de voro, och
fortsatte ensam ett stycke för att rekognoscera. Men efter några
minuter kom han tillbaka, och den tysta marschen togs åter upp.
Från flodbädden styrde de kosan genom en trakt, som blef
allt mer och mer kuperad, och Bob höll på att sjunka i mark
af trötthet, när de, efter att i mycket forcerad takt ha tillryggalagt
som han kunde tro åtta eller nio mil, nästan alldeles oförväntadt
kommo rakt på en hög mur. Följande muren kommo de fram
till en gallerport, innanför hvilken låg en kringbyggd gård.
Porten var låst, och de bägge kineserna hjälpte Bob att klättra öfver
den. En hund skällde till, men tystades ögonblickligen genom
ett skarpt utrop från den ene af männen, hvilka klättrade öfver
omedelbart efter Bob.
Framför dem stod ett lågt landthus, sammanbyggdt med
ännu lägre uthus, hvilka Bob senare fann vara svinstior och
kostall ej så särdeles olika med motsvarande byggnader på landet i
England. Den ene af kineserna knackade två gånger på en
fönsterruta, öfverspänd med papper. Intet svar; han knackade igen, två
gånger, nu något starkare. Inom ett ögonblick märktes ljussken
inifrån, och rörelse hördes; fönsterramen sköts åt sidan, och i det
matta skenet från en liten rund lampa aftecknade sig gestalten af
en kines. I samma stund som han urskilde dens drag, som knackat,
satte han från sig lampan, knöt händerna, tryckte dem tillsammans
mot bröstet och bugade sig nästan ända ned till golfvet.
De tre stego in, och den rörliga fönsterrutan sköts tillbaka
på sin plats. Så vände sig den ene af kineserna plötsligt mot
Bob, räckte fram handen, och med ett småleende och en bugning
sade han på förträfflig engelska:
— Roligt att få råka er igen, herr Fawcett.
Bob stirrade förundrad på honom. Nu kände han i honom
igen den yngre af de bägge kineser, som räddat honom undan
de druckna studenterna i Sasebo — som ej kunnat någon engelska
och som han senare mött på Söuls gator. Men ehuru detta var
hvad han såg, erinrade honom både rösten, uttalet och väsendet
om en annan person, icke en kines, utan den japanske samurai,
hvars hus han gästat i Nikko...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
