Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Fru Isidore G. Pottle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och åter hotande att alldeles afkasta den redan betänkligt lutande
hufvudbonaden. Tydligen gjorde hon ej blott invändningar, utan
äfven mycket starkt motstånd, och som hon både i längd och
bredd var karlarna vida öfverlägsen, vållade hon dem ej litet
besvär.
Den yngre damen uppförde sig däremot helt sansadt. Hon
vandrade lugnt vid tatarens sida, utan motstånd, utan att säga
någonting, resigneradt finnande sig i sitt öde.
Bob inhämtade dessa detaljer på några ögonblick. Därefter,
utan att besinna, att han var ensam mot tre fiender, störtade han
fram trefvande i sprundet på sina vadderade pantalonger för att
hitta den pistol, som han bar där. Hans fotsteg gjorde så föga
buller på den lösa snön, att de fullständigt öfverröstades af den
tjocka fruns ännu ej sinande vredesutgjutelser, och tatarerna voro
alltför upptagna af sina fångar för att tänka sig, att någon
obehörig kunde nalkas.
Bob märkte, att mannen, som ledde den yngre damen, i
högra handen höll ett gevär. I det han hastigt skyndade fram
till honom, böjde han sig ned, just som tataren ändtligen hörde
hans fotsteg och vände sig om, ryckte geväret från honom, körde
det mellan hans ben och kom honom att tumla omkull. Utan att
invänta, hvad som skulle komma härnäst, sprang Bob vidare, stod
endast några fot från de bägge andra tatarerna, när äfven de vredo
på hufvudet, med den alltjämt grälande och spjärnande damen
emellan sig. I det Bob riktade sin pistol rakt mot pannan på
den närmaste af banditerna, röt han på engelska:
— Upp med händerna!
Blotta åsynen af en korean med en pistol i handen var nog
för att göra en mandschurisk stråtröfvare alldeles förbluffad.
Koreanerna äro en veklig, trög, okrigisk ras; ej ens deras soldater
bruka strida. Och här stod nu en jättestor korean, utan hårknut
och därför utan någon social rang, siktande med en pistol och
uttalande en hotelse, som lät så mycket vildare, därför att den
utslungades på ett språk, som aldrig förut hörts från koreanska
läppar inom dessa landamären.
Bob gaf ej banditerna tid att hämta sig från sin förvåning.
Rusande rakt på dem gaf han den ene ett välriktadt knytnäfslag,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
