Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Fru Isidore G. Pottle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
så att han tumlade öfverända, och ur den andres grepp vred han
vapnet När den korpulenta och ilskna damen nu återfått sina
händers bruk, knackade hon samme man kraftigt i hufvudet med
sin paraply och marscherade därpå utför backen för att återförena
sig med den unga damen, som hastigt kom henne till mötes med
en min af blandad förvåning och lättnad. Efter följde Ah-Sam,
som lämnat åsnespannet vid foten af sluttningen och dref framför
sig den tatar, som förut hållit i den unga flickan och nu såg
helt slokörad ut.
Ett ögonblick tycktes det som om de tre tatarerna,
förlitande sig på sin numerära öfverlägsenhet, ämnade gå anfallsvis
till väga, men någonting i Bobs sätt varnade dem i tid, och de
slunko undan, mumlande någonting, som antagligen var utvalda
mandschuriska kraftuttryck. Medan de förfogade sig i väg, stod
den äldre damen och fixerade dem med hotfull uppsyn, i det hon
med vänstra handen höll fast den unga flickan, som nu stod vid
hennes sida, och med den högra lyfte paraplyn i ett kraftfullt
grepp.
Bob vandrade under tiden fram det lilla stycke väg, som
ännu skilde honom från damerna. Han var en smula andfådd
och betydligt förvånad. Det ryckte kring hans läppar af
undertryckt munterhet vid åsynen af den tjocka äldre damen, som var
så totalt omedveten om sitt derangerade yttre och närmast
liknade en tillrufsad höna. Den unga flickan tycktes dela hans
känslor, ty han såg en liten skälmaktig glimt i hennes mörka
ögon, när de mötte hans.
När tatarerna voro ur sikte, försvann det vredgade uttrycket
ur den äldre damens drag, och seende, att den främmande
räddaren nu befann sig endast en armslängd från henne, vände hon
sig till honom och sade brådskande:
— Ni tala engelska?
— Ja, min fru.
Innan Bob hann förklara sig vidare, fortfor damen med en
ljudlig suck af lättnad:
Ändå en skön sak, Ethel! Nu hoppas jag, att vi på
något sätt skola hitta vägen ut ur detta gemena land!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
