Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Fru Isidore G. Pottle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rekognoscera, hvarvid han fann, att efter en stund allt vidare
framträngande hejdades af en lodrät bergvägg, som reste sig säkert
tvåhundra fot i höjden.
Efter att ha återvändt sade han några lugnande ord till
damerna och tog sedan Ah-Sam med sig nedåt klyftan. Dess
ungefär trettio fot breda mynning var söndersplittrad och öfversållad
med stenblock, och den bildade en punkt, hvarifrån man med
sådan framgång skulle kunna uthärda en belägring, att Bob kom i
valet och kvalet, huruvida han skulle stanna kvar där han var
eller återvända till den äfvenså i strategiskt hänseende ganska
gynsamma positionen bakom kärran. Att välja det senare
alternativet skulle dock vara ett ganska stort vågstycke, och äfven från
den punkt, där han nu befann sig, skulle han kunna tillfoga
motståndarna rätt stort afbräck.
Inom några ögonblick uppgaf han också tanken på att
inrätta sig i försvarstillstånd på den längre ned belägna platsen.
Han önskade naturligtvis för öfrigt så mycket som möjligt
undvika strid, ty oafsedt risken att öfvermannas af tjuntjuserna måste
man också befara, att ljudet af skotten skulle locka ryssarna till
platsen. En stor styrka måste förefinnas på knappa tjugo eller
trettio mils afstånd, sysselsatta med förskansningsarbetena längs
Yalu, och deras spioner skulle säkert höra, om några skott
aflossades uppe i bergen.
Om ryssarna komme till platsen, skulle tjuntjuserna sprida
sig åt alla håll med sin vanliga snabbhet i vändningarna, men
Bob skulle bli ur stånd att rädda sig, så vida han ej öfvergåfve
de bägge damerna, som på så egendomligt sätt kommit under hans
beskydd. De skulle utan tvifvel behandlas väl, om de fölle i
händerna på någon officer af rang, men om den ryska styrkan råkade
vara en trupp vanliga kosacker, undrade Bob, huruvida han ej
lika väl kunde öfverlämna damerna åt tjuntjuserna som åt dem.
Nu hade han i alla fall först tjuntjuserna att tas med. Han
hoppades, att när de sågo, hvilken stark ställning han innehade
bakom kärran och kullerstenen, skulle de draga sina färde. I alla
händeher hade Ah-Sam haft den förtänksamheten att i kärran
instufva ett matförråd, som åtminstone skulle räcka för en belägring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
