- Project Runeberg -  KOBO - Berättelse från Rysk-Japanska kriget /
156

(1905) [MARC] Author: Herbert Strang Translator: Karin Jensen - Tema: Russia, War
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Fru Isidore G. Pottle

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Det skall jag visst göra. Den som bara kunde få en
kopp te!

— Ah-Sam har te och ris och hirs och litet annat i
förrådsväg.

— Den hygglige karlen! Men en kastrull?

— Han har både kastrull, fotogenlampa och fullt upp med
tändstickor.

— Han är en skatt, den mannen! Ge bara hit sakerna,
skall jag kafla upp mina ärmar och genast skrida till verket. Det
finns vatten i forsen. Ethel, min älskling, vi skola få en kopp te
för första gången på sex veckor. Kom och hjälp mig!

Bob beundrade fru Pottles mod och goda humör.
Lämnande damerna åt sig själfva hjälpte han Ah-Sam att spänna ifrån
åsnorna och ponyn och draga dem högre upp i klyftan, där de
tjudrade djuren vid några trädstammar, som hängde ut öfver
branten, och försedde dem med foder från kärran. Därefter började
de med någon möda vältra en del af de smärre kullerstenarna
framför kärran och stapla upp dem på sådant sätt, att det mellan
dem lämnades skottgluggar, genom hvilka man kunde beskjuta
hvarje del af passagen upp emot klyftan.

Läget var nu sådant, att det lilla sällskapet faktiskt ej kunde
ses från vägen nedifrån, men Bob visste, att de ej kunde förbli
oupptäckta, ty kärran och dragarna hade lämnat mycket tydliga
spår efter sig i snön och gyttjan.

Sedan de nu gjort allt som stod i deras makt, gick Bob
åter fram till klyftans mynning för att rekognoscera. Ännu så
länge syntes ej en skymt af några banditer.

Han stod alltjämt och stirrade ut öfver bergstrakten, då
Ah-Sam närmade sig, bärande en kruka med ris.

— Maten redan färdig, massa, sade han. — Mig hämta
maten hit, ch’hoy! Kvinnorna koka allting, fördärfva teet,
kinespojke inte kunna dricka det, för mycket starkt för kinesmun!
Enkelsman tjock hud omkring tungan — kan dricka hvad som
helst.

— Det kan nog hända, att vi laga teet för starkt. Jag skall
tala med damerna, så att du får litet särskildt svagt te för din
räkning. Stanna nu här och håll vakt, medan jag går dit bort

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:00:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kobo/0176.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free