Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV. Fienden rycker an
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Slutligen, ur stånd att motstå Ethels stumma vädjan, reste
han sig, bad Ah-Sam att med färdigt gevär hålla ögat på fienden,
steg öfver barrikaden och begaf sig så raskt som möjligt utför
klyftan, klifvande från klippa till klippa.
De sista tjugo alnarna voro fri och öppen mark, där han ej
skulle ha kunnat finna skydd, om tjuntjuserna öppnat gevärseld.
Han sprang tvärs öfver sträckan och böjde sig ned öfver den
sårade. Nere vid klyftans fot stego nu flere af tjuntjuserna fram
för att se, hvad han ämnade göra.
Först band han sin näsduk om det sårade benet; sedan lyfte
han upp mannen och vände sig om för att gå tillbaka med sin
börda. Han tog ett par steg, men vacklade plötsligt; mannen var
tung, och tvånget att bära honom i något så när horisontal
ställning, för att hejda blodflödet från det sårade benet, gjorde honom
till en ganska besvärlig börda uppför den branta sluttningen.
Bob började misströsta om att utan hjälp kunna föra
mannen i säkerhet, då Ah-Sam kom till platsen. Han hade märkt
svårigheten, och inseende, att ett anfall nedifrån knappast var att
förvänta just nu, hade han sprungit för att bistå sin herre. Med
förenade krafter buro de nu tjuntjusen uppåt klyftan och lyfte
honom varsamt öfver barrikaden. Bob belönades af en
erkännsam blick och några framhviskade tacksamhetsord från Ethel, som
genast lutade sig ned för att hjälpa mannen.
Äfven fru Pottle, för allt hvad hon föreföll kärf och
frånstötande, hade ett godt hjärta. Under det hon hela tiden orerade
om hur löjligt det var att ödsla medlidande på en röfvare,
biträdde hon beredvilligt sin brorsdotter, och snart var benet
omlindadt med bandager och mannen själf blef bjuden på mat och te.
Tjuntjuserna hade vid detta laget samlats nedanför
uppgången till klyftan, där de stodo och med en viss upphetsning
diskuterade situationen. Bob förmodade, att åsynen af en korean,
som kunde slåss och var i sällskap med en modig och rådig
kines, hade en smula förbluffat dem, och fastän det var omöjligt
för Ah-Sam att höra hvad de sade, var det ej svårt att förstå, att
de voro af delade meningar, i det somliga voro benägna för att
förnya attacken, och åter andra önskade en öfverenskommelse på
fredlig väg. Bob beslöt sig för att tåligt invänta resultatet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
