Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV. Fienden rycker an
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Plötsligt afbröts rådplägningen där nedanför; det ljöd
hofslag af galopperande hästar, och tjuntjuserna skingrades
ögonblickligen åt alla håll, sökande skydd bakom rullstenarna vid ravinens
mynning. Efter dem kommo ett par af de män, som kvarlämnats
nere på vägen för att ha uppsikt öfver hästarna. Under några
ögonblick rådde vild förvirring, rop skallade från alla håll,
vapenskrammel ljöd, och hästar flydde i vild förskräckelse. Ett skott
small, det allmänna oväsendet afstannade, och en man sågs ila
uppåt klyftan bärande en smutsig och söndrig trasa öfverst på
gevärspipan.
— Säg till honom, att han stannar, sade Bob till Ah-Sam,
när tjuntjusen kommit omkring femtio alnar från barrikaden.
— Hvad står nu på? frågade fru Pottle, som försökt skaffa
sig ett titthål mellan två kullerstenar.
— Var snäll och gå undan, fru Pottle, sade Bob allvarligt.
— Jag vet inte, hvad som ytterligare kan hända. Detta tycks vara
signal till vapenstillestånd.
— Jag vägrar att inlåta mig i resonnemang med de där
herrarna, sade fru Pottle i mycket afgörande ton. — Jag vägrar på
det allra bestämdaste. De äro banditer och afskum och —
— Tant lilla, herr Fawcett önskar tala med mannen, afbröt
Ethel sakta.
Budbäraren hade stannat på Ah-Sams tillrop och talade nu
mycket hastigt, i det han besvarade kinesens frågor. Hans ansikte
bar ett ängsligt uttryck. När Ah-Sam öfversatt hvad han hade
att säga, förstod Bob, att den oroliga uppståndelse han nyss
bevittnat ägde sin grund däri, att en blandad styrka ryssar och
tatarer nyss blifvit synlig. Den hade kommit ridande i två
afdelningar, en från hvardera sidan af dalsänkan, och omringat
tjuntjuserna, som nu alla skockat sig kring uppgången till klyftan.
Skyddade af de stora kringströdda klippblocken voro
banditerna i stånd att för ögonblicket bjuda ryssarna spetsen, men
deras ställning kunde när som helst stormas. De visste, att de
ej kunde vänta någon nåd från ryssarna, och de befunno sig i
ett ytterst hotande läge: på ena sidan kosackerna, på den andra
beväpnade männen bakom barrikaden, och huru många
dessa voro, var ej godt att veta. Mellan tvenne eldar skulle de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
