Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV. Fienden rycker an
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
alldeles förintas. Som en sista utväg hade mannen med »flaggan»
kommit för att bedja det motsatta partiets anförare, som innehade
en vida gynsammare position, att insläppa tjuntjuserna bakom sina
förskansningar, där de sedan skulle kunna göra gemensam sak
mot ryssarna.
Detta var ett kritiskt ögonblick, som Bob ej förutsett. Lång
betänketid kunde han ögonskenligen ej taga sig. Ehuru det ej
aflossats några ytterligare skott, tviflade han ej på, att ryssarna
endast afvaktade ett gynnsamt tillfälle för att komma nedstörtande
på tjuntjuserna, och sedan de blifvit expedierade, skulle det ej
dröja länge, innan äfven han och hans sällskap fölle i deras
händer. Damerna hade naturligtvis ingenting att frukta, men han själf
efterspanades ju som fågelfri rymmare.
Det var sålunda omöjligt för honom att förblifva neutral.
Och de senaste tilldragelserna hade i själfva verket helt naturligt
gjort honom till tjuntjusernas bundsförvandt. De voro visserligen
röfvare, men de voro samtidigt patrioter, som på sin egen mark
stredo emot en främmande inkräktare. Deras tillvägagångssätt var
måhända ej efterföljansvärdt ur västerländsk synpunkt, men
ryssarna själfva voro ej alltid så värst nogräknade, det hade han
tillräckligt väl kunnat iakttaga under sina irrfärder i Korea. Det var
blott en sak, som kom honom att tveka — skulle månne
tjuntjusernas plötsligt påkomna vänskaplighet äga bestånd, sedan den
öfverhängande faran väl var öfver?
Länge dröjde det emellertid ej, förrän Bob fattat sitt beslut.
— Säg dem, sade han till Ah-Sam, att jag skall hjälpa dem,
om de vilja hjälpa oss tillbaka. Om de lyckas förjaga ryssarna,
sedan de väl kommit hit upp, få de sedan hjälpa oss att komma
öfver Yalu och rädda oss in på japanskt område. Äro de villiga
att göra det?
— Mig tala, massa.
Ah-Sam förklarade sammanhanget för mannen, som otåligt
stod och väntade på Bobs beslut. Svaret blef mycket vältaligt och
beledsagades af åtbörder, högst mystiska för Bob. Ah-Sam
tolkade, att tjuntjusen genast antagit de framställda villkoren och
bekräftat sitt löfte genom att svärja vid sina förfäders grafvar, att
han skulle hålla sitt ord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
