- Project Runeberg -  KOBO - Berättelse från Rysk-Japanska kriget /
165

(1905) [MARC] Author: Herbert Strang Translator: Karin Jensen - Tema: Russia, War
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV. Fienden rycker an

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

med goda vapen, djärft ryckte fram till attack, men han fick snart
förklaringen. Sedan tjuntjusernas hästar vid den första
öfverrumplingen sprängt åstad i vild flykt, ägde banditerna intet medel att
rädda sig. Kosackerna förstodo, att de hade dem i en fälla, men
de voro obenägna att ödsla bort något människolif genom att i
full dagsbelysning närma sig en fiende, som trots allt innehade
en ganska god försvarsställning.

Vid mörkrets inbrott däremot skulle de ha all fördelen på
sin sida. De voro till antalet minst dubbelt så många som
tjuntjuserna; under skydd af mörkret skulle de lätt storma befästningen
genom de breda öppningarna mellan kullerstenarna, och komme
det till ett handgemäng, skulle deras öfverlägsna antal naturligtvis
visa sig af stor fördel. Bob tviflade ej på, att de skulle
uppskjuta sitt anfall till kvällen och att häruti låg en hotande fara,
som man måste söka förebygga.

Han stod alltjämt och iakttog kullen, undrande hur många
man, som slagit läger på dess undanskymda sluttning, då han såg
en mörk gestalt höja sig uppe på krönet. Dess konturer voro
klart synliga mot den snötäckta marken, och Bob varsnade genast,
att han framför sig hade hufvud och axlar af en tatar. Mannen
hade tydligen nyss bredt ut sin kappa åt sig, ty han lade sig åter
tillrätta med ansiktet nedåt, tills blott hans hufvud var synligt, en
mörk, orörlig fläck på toppen af kullen. En minut eller två
förflöt; då såg Bob ett litet svagt rökmoln alldeles ofvanför den på
magen liggande tataren, och omedelbart därpå hördes en spröd
metallisk klang mot klippan invid Bobs armbåge.

Mannen hade tydligen valt sin plats i akt och mening att
sända en kula i kroppen på första tjuntjus, som oförvarandes
erbjöd sig som skottafla. Hans gevär var godt, och att han var
en skicklig skytt kom snart i dagen. Ty ett andra rökmoln
åtföljdes, ej af ljudet af en kula, som slog mot klippan, utan af ett
tjut af smärta från en af försvararna, hvars arm, som nått utanför
den klippa, bakom hvilken han själf stod, hade genomborrats af
tatarens kula. Och efter ytterligare en half minut blef det tredje
skottet ännu mera träffsäkert; en man stack upp hufvudet bakom
en klippa, och så plötsligt, att alla häpnade, föll han tillbaka död.

De rörelser, som gjort, att den mandschuriske skytten fått

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:00:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kobo/0185.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free