Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV. Fienden rycker an
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ögonblick fick han åter syn på hans hufvud och axlar, på en
punkt något till vänster om den plats, där han legat nyss. Han
lade sig ned som förut och lutade sig framåt på armbågen,
inväntande ett gynnsamt tillfälle att åter pröfva sin färdighet som
skytt. Och ögonblicket kom; någon oförsiktig tjuntjus hade utan
tvifvel vågat sig för långt fram, ty Bob såg tataren lyfta geväret
för att taga sikte.
Men han skulle aldrig mer komma att röra vid ett
gevärstryck. Från första ögonblicket hade Bob tagit sikte på honom,
och innan han själf hunnit aflossa sitt skott, ljöd den skarpa
knallen från ett gevär uppåt klyftan, och tatarens hufvud föll framåt,
medan hans gevär bildade ett svart streck på snön. Så
ögonblicklig hade verkan af skottet varit, att Bob för ett ögonblick var
tvifvelrådig. Men det var omöjligt att misstaga sig på den
orörliga gestaltens läge på sluttningen. Mannen var död.
Detta faktum träffade Bob som ett slags stöt. En soldat i
stridens hetta har ingen tid att reflektera; hans plikt är att skjuta
rätt och bibehålla sin sinnesnärvaro. Men detta enda skott hade
ej affyrats under den yrsel, som striden framkallar; han hade ej
aflossat det med mycket större spänning än under skjuttäflingarna
i hans skotska hemtrakt. För ögonblicket kände han sig lika
skyldig som om han begått ett brott, och med det rykande geväret i
hand stirrade han som förtrollad på den utsträckta gestalten.
Plötsligt väcktes han upp ur sina drömmerier af ljudet från
en skur af kulor, som hvisslade genom luften och smattrande
studsade mot klipporna, och rundt omkring honom, blott på några
famnars afstånd, fyllde af lossandet af ett dussin gamla muskedundrar
luften med krigets genomträngande, fräna lukt.
Efter några minuter upphörde elden. Under den närmaste
timmen växlades det skott endast ryckvis. Bob stärktes ytterligare
i sin uppfattning, att ryssarna endast bidade sin tid till mörkrets
inbrott. Öfvertygad om, att det skulle vara omöjligt att försvara
de breda öppningarna nere vid grottans mynning mot en
anstormande öfverlägsen styrka, förstod han, att tjuntjuserna förr eller
senare skulle nödgas rädda sig högre uppåt sluttningen. Men han
ville helst så länge som möjligt uppskjuta denna manöver, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
